DET DÄR MED HEMLÄNGTAN...

  2013-10-02 / 02:44:33 / Livet som au pair /
Alla au pairer får nog det förr eller senare, annars är det nog något som inte står rätt till om man inte längtar hem någon gång. Nu har det i alla fall slått till på mig. Och det är inte kul ska jag säga er. Att jobba som au pair kan vara helt underbart ibland, känns som om man har världens lättaste jobb men ibland kan det även vara otroligt jobbigt och himla svårt. Att bo i en värdfamilj kan också vara jätte bra men samtidigt väldigt jobbigt ibland. Jag trivs verkligen i min familj, det gör jag, dom är amerikaner så det är inte alls som i Sverige. Vi har inte samma syn på barnuppfostran osv vilket kan göra det lite svårt ibland, men hur mycket man än trivs och jag tror det kvittar i vilken familj man hamnar i, om man trivs eller inte, så kommer man förr eller senare längta hem. Jag tror jag har hemlängtan för att Filippa nyss har åkt hem, har haft henne här nu i 9 dagar, haft någon att prata med exakt hela tiden och det är alltid roligt att få besök hemifrån även om det är jobbigt när de lämnar. Just nu känner jag bara längtan efter min familj, vill hem till min gata, mitt hus, mitt rum, min säng, mammas och pappas mat, familjemiddagar, att handla på ICA eller Coop(trodde aldrig jag skulle sakna det), att bara vara hemma, med folk jag verkligen känner, min riktiga familj.
Det gör ont i hela mig när jag vet att det är ett halvår kvar innan jag får se dom och befinna mig i Skurup igen, jag vet att det låter sjukt att jag längtar hem till Skurup, men när man åker iväg alldeles ensam till en stad man inte känner till, till en familj man från början inte känner och att försöka vara en babysitter samtidigt som man ska vara en familjemedlem här kan ibland bli väldigt konstigt. Jag ångrar verkligen inte en sekund att jag gjorde det här, inte en enda, är så himla glad att jag gjorde det och kan egentligen fortfarande inte förstå att jag åkte ifrån allt. Jag har skaffat mig nya vänner, upplevt så mycket, skaffat mig en andra familj i USA och mitt år är inte ens slut. Jag älskar att bo här, älskar att kunna åka in till New York varje helg, älskar att gå till gymmet varje dag med Hanna, älskar att gå på bio, shoppa, ut och äta och bara se allt men ibland måste man få längta hem lite, till "det vanliga" livet där hemma.
 
Jag älskar er allihopa där hemma, och jag längtar så mycket tills vi ses igen.
 
 


Farmor & Farfar

Hallå tjejen. Ett tag sedan vi var inne på bloggen och tittade. Det händer mycket runt omkring dig, det måste vara kul. Att du inte har bilder över hela kroppen (tatuering) är väl helt ok. det hade blivit svårt att ta bort dessa när du tröttnat. Du skriver att du har hemlängtan... men du, ett år går ganska fort eller hur? du får så många minnen från din vistelse där over så det övervinner nog din längtan. Här i "svedala" går vi också mot hösten med fina färger i naturen, och fortfarande bra väder med sol. Farmor och jag är ute, cyklar och går, och detta håller oss på "fötter". Ha det så bra tills vi hörs igen, KRAMAR från Farmor/Farfar.

2013-10-02 @ 13:03:59
Linnéa

Kan tala om för dig att det enda roliga som hänt i Skurup sen du åkte är att coop har fått bättre godissortiment, annars är här lika hemskt som vanligt. Töntarna hänger utanför frendo och man får ont i hjärtat så fort man sätter sin fot på gågatan och netto och möter alla pundare som bott här i hela sitt liv. Tänk på alla de gånger vi tyckt synd om dem och sagt hur förlorade de är. Lev lite för dem nu va ;-)
puss sis

2013-10-02 @ 13:27:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious