Och där kom den.. frågan om förlängning. Min värdmamma frågade mig idag om jag ville förlänga med dom. Jag kommer ihåg den dagen jag åkte ifrån lilla Skurup som igår, samtidigt som jag har upplevt SÅ mycket under den här tiden jag varit här så känns det helt sjukt att det redan gått 7 månader sedan jag lämnade Sverige. Jag förstår inte hur det kan ha gått så himla snabbt, jag har bara 4 och en halv månad kvar i detta underbara land.
Jag vet innerst inne att jag nästan är säker på att jag vill hem, men jag vill ändå ha tid att tänka, tid att tänka igenom allt. Jag kommer ihåg när jag läste bloggar innan jag åkte, hur fräckt jag tyckte det var, att vara au pair, att bo i USA. Jag fattar verkligen inte att jag gjorde detta, jag åkte alldeles själv, till ett annat land, till en familj jag aldrig någonsin träffat förr för att bo i deras hus i ett helt år. Jag trodde inte jag skulle klara ett år, men det kommer jag göra. Det är inte lätt alla gånger att vara au pair, den saken är säker. Att bo i en värdfamilj är inte alltid lätt det heller, vi har ofta olika syn på saker. Men jag älskar ju att bo här, jag kan ta ett tåg in till New York på 45 minuter, jag kan befinna mig i världens bästa stad på 45 minuter, förstår ni? Jag kan fortfarande inte inse att jag är här ibland när jag ser New Yorks skyline, att lilla jag bor här. Och om några månader ska jag hem till Sverige, till ett land jag bott i hela mitt liv, där allt kommer vara som vanligt, där ingenting har förändrats. Medan jag har har förändrats som person och jag har fått så otroligt många minnen här ifrån så har tiden stått stilla hemma i lilla Sverige. Jag är så himla glad att jag träffat Anna&Hanna, tjejer jag verkligen gillar, vi trivs så bra ihop, har alltid kul ihop, aldrig tråkigt och vi hittar på så himla mycket roligt ihop. Jag var rädd att jag skulle umgås med folk jag inte gillade här, men det förändrades snabbt när jag träffade dom.
Ska jag alltså åka ifrån New York? Times Square, shoppingen, maten, människorna, central park, Soho, subwayn och New York överhuvudtaget? Jag vill inte ens tänka på den sista helgen jag ska in till New York, hur säger man hejdå till världen världens världens bästa stad? Jag får panik. Jag vill hem till min familj, mina vänner och Sverige men samtidigt vet jag inte hur jag ska klara av att säga hejdå till allt här. Jag ska njuta som bara den de sista månaderna jag har kvar, från och med nu, ska jag inte längta hem, jag ska inte längta hem till Sverige, inte till något där hemma, för jag kommer snart dit och får uppleva det då, nu är jag här och ska njuta mer än någonsin av mitt liv här.
