Allt känns så konstigt. Jag bor inte i mitt rum längre, min resväska ligger här på golvet, den nya au pairen har kommit, jag har städat ur bilen och tagit bort mina saker där i.. Allt börjar ta slut. Kan inte förstå, att om en vecka  har jag arbetat min sista jobbdag. Vart tog all tid vägen? Hur gick det så himla snabbt? Minns än idag den dagen jag stod på Kastrup och sa hejdå till min familj, när vi landade i NYC och  när jag träffade min värdfamilj för första gången. Jag ångrar mig verkligen inte en enda gång att jag gjorde det här, det bästa jag någonsin har gjort. Det har verkligen inte varit lätt rakt igenom, men var i livet är man inte med om motgångar? Är så glad över alla människor jag träffat, mina älskade tjejer från Sverige, utan er hade helgerna varit otroligt tråkiga. Alla platser jag besökt och allt jag fått uppleva.
Jag kan inte längre sova på kvällarna för att jag konstant tänker på att jag ska härifrån, ja jag är färdig med au pair jobbet, men hur ska jag kunna säga hejdå till mitt liv här? Hur ska jag lämna staden jag besökt varje helg? Jag älskar NYC så otroligt mycket. Samtidigt längtar jag efter att få träffa min älskade familj, att bo i huset jag växt upp i, mitt rum och min säng, spendera en hel sommar i Sverige och eventuellt försöka komma på vad jag ska göra med mitt liv..

Men först.. så ska jag njuta av NYC en sista helg, bli brun på Hawaii och stalka kändisar i L.A.
Sverige... Vi ses om 20 dagar!